Gott Nytt År

Jag vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År. Hopps ni får en trevlig dag samt kväll hur ni än väljer att spendera den :)  Jag själv kommer att spendera kvällen hos mina föräldrar tillsammans med min syster.

Vill även passa på att tacka alla er som klickar er in på denna blogg. Tusen tack för alla era kommentarer som ni lämnar och för att ni fortsätter att klicka in er här och läser.
Ett stort tack även till alla fantastiska generösa bokförlag som har skickat mig böcker genom året, tusen tack till er.

Sammanfattning av året 2014

Här kommer en sammanfattning av mitt läsår 2014.

Läsa 100 böcker. Klart
Första målet som jag satte för året var på Goodreads där jag satte som mål att läsa 100 böcker detta år. Och sista boken blev utläst på annandagen. Jag hade säkert hunnit med någon mer bok men jag hade min syster boende hos mig i två månader då hon hade långdraget stambyte hemma. Det var otroligt trevligt att ha henne boende här, då vi umgicks en hel del blev läsningen något lidande då vi såg på film och tv-serier ihop, väldigt trevligt dock att få ha henne som combo ett tag. Men jag är oerhört nöjd med att ha läst 100 böcker :)

Betygen fördelades:
5: 4 st
4: 46 st
3: 38 st
2: 11 st
1: 1 st

Spänningsutmaningen. Klart
Mia hade en rolig utmanings om gick ut på att man varje månad skulle läsa en deckare eller thriller. Jätterolig utmaning då detta är en genre jag läser mycket av. Lyckades läsa väldigt bra böcker till denna utmaning.

Boktolvan 2014. Klart. 
Första året som jag är med på denna utmaning och den kommer att komma tillbaka även 2015 då detta är en väldigt lätt utmaning att klara av och ett perfekt tillfälle att läsa författare man inte läst tidigare och få läst en och annan hyllvärmare.

Tre på tre. Klart.
Andra året som jag kör denna utmaning som Pocketlover håller i. Även detta är en rolig och lätt utmaning att klara av som jag kommer fortsätta med om den hålls även 2015. I denna utmaning läste jag de första tre böckerna i Iron Frey serien av Julie Kagawa, en helt ok serie men jag kommer inte fortsätta på den.

Kaosutmaningen 2.0. Klart. 
Sista utmaningen som jag hade var kaosutmaningen 2.0. För att klara målet skulle man pricka av 20 böcker av 40, jag lyckades pricka av 30 av 40, väldigt nöjd.

Jag är mycket nöjd med mitt läsår och de utmaningar som jag satt för mig själv och lyckades. Hur gick det för er? Klarade ni era mål och utmaningar?

Mina mål och utmaningar för 2015 kommer jag presentera så småningom under veckan som jag sätter dem.

(Bilderna ovan är de böcker som jag läste detta år.)

Sammanfattning: December

Läst i december 2014:
100. En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton (Lacey Flint #4)
99. Ritual av Mo Hayder
98. Lewismannen av Peter May
97. Liten parlör för älskande av David Levithan
96. Lång väg hem av Eva Dolan
95. Odödlig av S.J Bolton (Lacey Flint #3)
94. En julsaga av Charles Dickens

Totalt lästa böcker: 7 st 
Antal böcker lästa på engelska: 0 st             
Antal böcker lästa på svenska: 7 st    

Månadens bästa bok: Odödlig, fast även En julsaga samt En mörk och förvriden flod gillade jag starkt.
Månadens besvikelse: Ritual var inte riktigt vad jag hade förväntat mig.          

Nytt i bokhyllan: Som vanligt blev det ett par rec-ex och så fick jag i julklapp en John Green box med 5 st böcker, har velat ha den boxen väldigt länge.  

Läsutmaningar: Jag har klarat av alla utmaningar som jag satte för år 2014. Denna månad klarade jag av att nå mitt mål på 100 böcker samt sista boken till spänningsutmaningen.

Sammanfattning av månaden: Hade säkert kunnat läsa någon mer bok men jag är otroligt nöjd med mig själv. Utmaningar för 2015 kommer jag presentera i senare inlägg, har redan sett ett par som jag ska ta del av.

En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

Titel: En mörk och förvriden flod 
Författare: Sharon Bolton
Förlag: Modernista - Tusen tack för recension exemplaret 
ISBN: 978-91-7499-570-1
Serie: Lacey Flint #4
Original titel: A dark and twisted tide 
Språk: Svenska
Antal sidor: 474
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: Förre detta polisen Lacey Flint sade upp sig från sitt jobb för att leva ett lugnare, tryggare liv. Nu bor hon ensam i sin husbåt på Themsen och försöker komma över mannen som hon är förälskad i, polisen Mark Josebury. Men Mark är försvunnen efter att ha arbetat under täckmantel, och Lacey kan inte få honom ur tankarna. Samtidigt fortsätter hon råka ut för nya, obehagliga händelser. 

När Lacey hittar ett lik i floden nära sitt hem kan hon inte låta bli att börja ställa frågor. Vem är den döda kvinnan? Varför har hennes kropp placerats i floden? Och vem är det som levererar oönskade gåvor till Laceys husbåt? Någon iakttar Lacey Flint på nära håll. Någon som vet exakt vad som driver henne...

~Modernista.se~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Precis som de tre tidigare böckerna innehåller även den här ett högt tempo. Som vanligt kastas man in i handlingen och det tar inte många sidor förens man är fast och precis som vanligt är det svårt att sluta läsa boken. 

Detta är inte min favoritbok av Bolton då jag inte tycker att det är hennes bästa, men det är klart en riktigt bra bok. 

En av de sakerna som gör böckerna om Lacey Flint är Lacey Flint själv. Jag gillade henne i första boken och hon har växt på mig allt eftersom jag har fortsatt att läsa om henne, det är inte svårt att inte tycka om henne. 

Boltons andra styrka är att hon är så bra på detaljerna, miljöerna. I den här boken utspelar det sig till större delen på floden Themsen i London, och det är så väl beskrivet. Jag fick rysningar flera gånger om när jag läste om Laceys simturer i Themsen.  

Det är en spännande historia och som vanligt lyckas Bolton virra bort mig med alla överraskande vändningar. Jag gillar att Dana får mer plats i den här boken, kul att Bolton låter henne få mer utrymme. Relationen mellan Lacey och Mark ja vad ska man säga där händer inte mycket utan de fortsätter att vara olyckliga på olika håll. Jag tycker allt att det är dags att de får till det på riktigt, på en gång tack. 

På det stora taget är detta ännu en Bolton bok att njuta av, rekommenderas verkligen. Nu längtar jag som bara den till hennes nästa bok, kommer kasta mig över den när den väl kommer. 

Böcker jag läst av Sharon Bolton: 
Nu ser du mig
Livrädd
Odödlig

Film: The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Under julledigheten hann jag även äntligen med att se sista Hobbit filmen, Hobbit-Femhäraslaget.

Jag har verkligen tyckte om första och andra delen, vågar nästan mig på att säga att jag gillade dem mer än Sagan om ringen filmerna om man nu får säga det högt. Men den här avslutande delen var tyvärr inte någon höjdare. Förväntningarna var höga på den här filmen. Jag har hela tiden sagt att jag inte fattar hur man kan göra tre filmer av en bok som är ca 279 sidor, det går liksom inte att klämma fram hur mycket som helst.
Jag hade velat gå ifrån salongen helt begeistrad men jag kände bara jahaja.

När filmen först började och vi tog på oss våra 3D glasögon (asså seriöst vad 3D är överskattat, jag är inget stort fan av 3D och blir nästan irriterad när filmer kommer i 3D för helt ärligt så häftiga är inte scenerna i 3D), just i början tyckte jag att filmen och scenerna såg så himla fejk ut och så himla datorgjort, gillades inte.

Jag tyckte att Martin Freeman var verkligen superb som Bilbo men i den här avslutande filmen kändes det mer som att han var en bi karaktär och vi fick inte alls se mycket av honom, det störde mig med tanke på att det faktisk är hans äventyr som vi följer, det är hans äventyr. Nej istället ska vi koncentrera oss på den evighetslånga krigsscenen för den håller seriöst på i evigheter. Det är horder av dvärgar, alver, orcher och människor som slaktar varandra om och om igen, och så om och om igen. Hade man skippat den stora krigsscenen hade det istället gott och väl räckt med två filmer istället för tre.

Och vad har de gjort med Legolas?! Det är en scen i filmen, där han slåss på bron och såklart ska han ta hjälp av rasande stenar för att nå andra sidan. Den scenen fick både mig och min vän att skratta högt, det var bara så fejk. Jag gillar Legolas men i den här filmatiseringen vet jag inte vad de har gjort med honom, han är en blandning av en ninja och typ Super Mario.

Men har man sett de andra två vill man givetvis se även denna och få sitt avslut men den här är tyvärr inte i närheten av de första två filmerna.

Ritual av Mo Hayder

Titel: Ritual
Författare: Mo Hayder
Förlag: Modernista
ISBN: 978-91-17499-418-6 
Språk: Svenska
Antal sidor: 406
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen också den amputerad och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades. 

Kriminalkommisarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en under värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv. 
Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare. 

Ritual är den första romanen i Mo Hayders Walking Man-serie.

 ~Goodreads.com~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Det här är den första boken jag läser skriven av Mo Hayder. Jag har varit nyfiken på henne ett bra tag då jag hört mycket gott om hennes böcker, så med detta hade jag höga förhoppningar på den här boken. Så detta är även mitt första möte med Jack Caffery.

När jag läste på baksidan verkade det som en bok som skulle passa mig då den verkade verkligen lovande men den passade inte min smak visade det sig. Jag hade väldigt svårt att komma in i handlingen och det höll tyvärr i sig under hela läsningen, jag höll tom på att lägga ifrån mig den flera gånger men jag läste ut då jag har fortsättningen hemma som jag fick som rec-ex och det är första delen i en serie.

Jag fastnade aldrig riktigt för någon av karaktärerna. Det här med att Flea tar narkotika för att prata med sina döda föräldrar blev för flummigt för mig, jag förstår inte riktigt hennes tankar och beslut kring hennes föräldrars död och det kändes inte heller som att det hörde ihop med resten av historien.
Den där Jack Cafferty förstår jag mig inte heller på, han är inte direkt den mest sympatiske person jag träffat på. Att läsa om hans besök hos prostituerade blev liksom för tjatigt till slut. Och vem är den där vandrande mannen? För mig blev det också på tok för flummigt att Jack skulle ta råd från en halvskum hippie eller vagabond, jag fattar inte varför Jack söker upp honom hela tiden. Men med tanke på att serien heter Walking Man har vi inte sett det sita av honom. Kanske hade jag behövt läsa de tidigare böckerna för att kunna gilla eller åtminstone fastna för Jack som karaktär.

Sedan hade jag svårt för de här sydafrikanska vidskepelserna som var temat för den här boken. Jag är till viss del intresserad att läsa om vidskepelser och svart magi men här fastnade jag bara inte.
Visst var läsningen spännande emellanåt, miljöerna var magnifika, smutsig och skitigt och det lyckades författaren skildra riktigt bra. Dykarscenerna gav mig klaustrofobi då jag inte är ett fan av vatten (då menar jag floder, öppna hav, dyka lång ner till botten osv, höll på att drunkna när jag var liten så det har satt sina spår)

Jag tror inte att Ritual egentligen är dålig, den passade helt enkelt inte mig och var inte min typ av deckare/thriller. Jag har nästa bok i serien hemma som jag kommer läsa och sen fick jag hem Fågelmannen för inte så länge sedan så jag kommer ge Mo Hayder ett par chanser till.

Betyg: 2 av 5.

Film: The Hunger Games - Mockingjay Part 1

Äntligen kom jag iväg och såg Mockingjay part 1 på bio.

Titel: The Hunger Games: Mockingjay Part 1 
Utgivningsår: 2014
Längd: 123 min
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Woody Harrelson, Donald Sutherland, Philp Seymour Hoffman, Julianne Moore, Elizabeth Banks 

Genre: Sci-Fi | Adventure | Thriller 

Betyg på IMDb: 6,8
Länk till IMDb

Handling: Vi får följa vår hjältinna Katniss Everdeen när hon leder Panems tolv distrikt i ett uppror mot den korrupta huvudstaden Capitol. Kriget som kommer att avgöra Panems öde eskalerar och Katniss måste bestämma sig vem hon kan lita på och göra allt som krävs för att skydda sin familj och sina vänner. 

Kommentar: Min favoritfilm såhär långt är Catching Fire, älskade verkligen den. Men Mockingjay levde upp till mina förväntningar även fast jag tyckte att den var lite seg i vissa delar, det är som att de preppar för något riktigt stort i sista filmen, mer som att den här delen är en uppladdning inför den sista filmen och vad komma skall. Men annars tyckte jag att den var bra om än inte lika bra som de första två.

The Hunger Games: Mockingjay part 1 tar vid direkt efter det väldigt spännande slutet på Catching Fire, vi kastas direkt in i handlingen.

Jennifer Lawrence är riktigt bra som Katniss, jag tror faktiskt inte att de hade kunnat hitta en bättre skådespelerska att gestalta henne än vad de har gjort med Jennifer. Precis som så många andra älskade jag när hon sjöng The Hanging Tree sången, riktigt mäktig scen när de från distrikt 5 sjöng dem när de var på väg.
Det är inte Liam Hemsworths fel men Gale berör mig seriöst inte alls, inte överhuvudtaget i böckerna och ännu mindre i filmerna. Visst gillade jag när han berättade om när distrikt 12 blev bombad, men det är det. Han och Katniss saknar gnista, jag känner bara blaha när de är tillsammans.

Kände att jag saknade Peeta och det var synd att han inte fick så mycket tid i denna film, men antar att vi kommer få se mer av honom i sista filmen.
I denna film blev jag åter igen påmind om vilken talang Philip Seymour Hoffman var, bitterljuvt att se honom i hans sista filmroll eftersom han tragiskt gick bord i en överdos. Kul att han fick mer speltid i den här delen än vad han fick i tvåan då jag verkligen gillade honom som skådespelare.
Sedan är ju Elizabeth Banks helt underbar, hennes karaktär är helt underbar och det var kul att hon fick lysa upp lite i deras dystra stunder.

Allt som allt en bra uppladdning inför slutstriden, jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot att se Part 2.

Lewismannen av Peter May

Titel: Lewismannen
Författare: Peter May
Förlag: Modernista - Tusen tack för recension exemplaret
ISBN: 978-91-7499-578-7
Original titel: The Lweis man
Språk: Svenska
Antal sidor: 304
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis påträffas liket efter en ung man. Av den patologiska undersökningen framgår att mannen blivit knivmördad och att han troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. I övrigt har polisen bara en ledtråd: DNA-analysen visar att offret på något vis är släkt med Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön.

Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några släktingar. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen - eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom.
Tormod är också far till Marsaili, den före detta poliskommissarien Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska, men är samtidigt medveten om de bråddjup som plötsligt kan öppna sig när man börjar vända på stenar i det förflutna…

 ~Modernista.se~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: I somras läste jag Peter Mays första bok i denna trilogi, jag tyckte den var bra men den levde inte riktigt upp till de förväntningar som jag hade på den. Men jag var klart intresserad och ville fortstätta läsa serien. Och vilken tur att jag gjorde det för Lewismannen tyckte jag väldigt mycket om, gillade den mycket mer än dess föregångare.

Vi får åter igen stifta bekantskap med Fin Macleod och flera av de karaktärer som vi lärde känna i Svarthuset. Därför tycker jag att det är en god ide att läsa böckerna i rätt ordning, för att få med hela bakgrundshistorien om Fin och de andra, jag tror att man får större behållning då.

Peter May är en mästare på att beskriva livet på ön Isle of Lewis. Han målar upp beskrivningarna av landskapet samt klimatet så det känns som att man är där, jag känner varje regndroppe, varje våg, varje vind och blåst, miljöbeskrivningarna är helt fantastiska. Jag vill åka till Skottland och de Yttre Hebriderna på en gång.

Jag tyckte att tempot var lite snabbare i Lewismannen och det uppskattade jag. Berättelsen är spännande, jag brukar inte gilla när man växlar mellan nutid och dåtid men här funkade det och jag gillade att läsa från den gamle mannens synvinkel, fruktansvärt vad demens gör med en människa och jag blev riktigt tagen och gripen att läsa från hans synvinkel. Berättelsen är gripande och innehåller härliga personporträtt, de är mycket verklighetstrogna.

Tyckte man om Svarthuset så kan jag meddela att ni kommer att tycka om Lewismannen ännu mer.
Nu undrar jag mest när Peter Mays tredje bok i denna trilogi kommer på svenska för jag vill verkligen fortsätta läsa om dessa karaktärer och livet på Isle of Lewis.

Betyg: 4 av 5.

Böcker jag läst av Peter May:
Svarthuset

Done and done

Hej på er. Hoppas ni har haft en fin och härlig jul med era nära och kära. Jag har spenderar min jul med familjen, idag har jag varit på bio hela dagen såg Mockingjay part 1 och Hobbiten, men om dem i ett annat inlägg.

Innan jag bar mig av till stan idag hann jag ro sista målet för i i år i hamn. Jag har klarat av att läsa 100 böcker detta år, så nöjd med mig själv. Ska sammanfatta mitt läsår i ett senare inlägg. Hur har det gått för er med era utmaningar i år?

God Jul

En riktigt härlig och fin jul, God Jul på er allesammans. 

Bloggen fyller år = utlottning!

Förra gången missade jag detta med att fira bloggens 1-årsdag så denna gång ska jag inte missa det. Bloggen fyller 2 år den 1 januari och det tänkte jag fira med en liten tävling/utlottning. Eller liten och liten, det är inte bara en av er som kan vinna en bok utan ni är tre personer som kan vinna. Jag har fått dubbletter på dessa tre böcker nedan så då tänkte jag lotta ut dem istället. Och samtidigt tacka alla er som klickar er in på denna blogg genom året, ni är helt underbara :)

Jag kommer att dra tre vinnare via en slumpmässig generator på nätet. Den första vinnaren jag drar får välja vilken av böckerna hen vill ha, vinnare nummer 2 väljer mellan de två böcker som är kvar vinnare nummer 3 får den bok som är kvar. Böckerna är pocket, de är liiiiite "stötta" i någon kant pga att jag fick dem inslagna (ville skriva det så ni inte tror att de är lästa för de är helt och hållet olästa)

Reglerna för utlottningen är mycket enkla:

1. Skriv om tävlingen i din blogg och länka till detta inlägg.
2. Lämna en kommentar med länken till ditt inlägg i detta inlägg.
3. Lämna din mailadress så att jag kan kontakta dig när tävlingen är slutförd.

Utlottningen avslutas den 1 januari på bloggens födelsedag kl. 23.59. Jag tar kontakt med vinnaren 2 januari.
Lycka till :)

UTLOTTNINGEN är avslutad. Vinnarna håller jag på och tar kontakt med och de kommer bli presenterade i ett inlägg snarast. 

En smakbit på söndag - En mörk och förvriden flod

Innan jag går iväg till mina föräldrar på sedvanlig söndagslunch tänkte jag dela med mig av söndagens smakbit. 

Denna söndag bjuder jag på en smakbit från En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton. Jag har precis börjat på den och kan redan nu säga att den verkar lovande, jag älskar verkligen Boltons böcker. 

Smakbiten är från sidan, 28:

Liten parlör för älskande av David Levithan

Titel: Liten parlör för älskande 
Författare: David Levithan
Förlag: Z-Publishing
ISBN: 97-91-85763-20-7
Original titel: The lover´s dictionary
Språk: Svenska
Antal sidor: 215
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: Varje år de senaste 23 åren har David Levithan skrivit en berättelse på temat kärlek till sina vänner inför Alla hjärtans dag. Liten parlör för älskande är en av dessa berättelser. Den här gången har han tagit hjälp av en ordbok. Han berättar sin kärlekshistoria genom definitioner av ord, från A till Z. 

Den bedragne huvudpersonen - redan i början av boken får vi nämligen veta att hans partner har varit otrogen - är manlig, men det är inte helt klart om partner, som har vissa problem med spriten och köper alldeles för många skor, är en man eller kvinna. Boken lämnar även kärlekshistoriens öde öppet för läsarens tolkningar. 

Som alla goda kärlekshistorier är denna lika allmängiltig som unik, det är en omöjlighet att inte känna igen sig i berättelsen. Trots formens enkelhet är Liten parlör för älskande en uppfriskande mogen berättelse om två vuxna människor som försöker leva tillsammans. Boken är en modig uppgörelse med de fantasier vi skapar när vi startar en relation.  

 ~Goodreads.com~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Jag har hört otroligt mycket gott om denna bok, men jag vet inte jag vart inte helt och hållet såld på den. Den var helt ok men inte mer med det tyckte jag.

David Levithan har jag varit sugen på att läsa ett tag. Jag tyckte att det var väldigt smart att bygga upp en bok genom en ordbok. Det var ett annorlunda sätt att skriva en bok men det var kul och intressant att läsa på detta sätt.

Det är en väldigt snabbläst samt lättläst bok. Det är en sorlig berättelse men samtidigt vacker kärlekshistoria. Trots att jag inte riktigt uppskattade den till dess fullo så känns det som att varje mening och ord är väldigt genomtänkt av Levithan innan han skrev ner dem.

Man får inte veta om det är en tjej eller kille som han älskar men det spelar faktisk ingen roll  och det har ingen betydelse. Mot slutet undrar jag hur det gick för paret.

Jag undrar inte om jag inte skulle uppskatta boken mer om jag läste den på originalspråk.

Betyg: 3 av 5.

Hur vi firar jul.

I mitt svart på veckans jerka fick jag ett par frågor hur vi firar jul i Kroatien eftersom vi firar på juldagen. Jättekul att ni var ett par som är nyfikna och ville veta mera, så enligt önskemål tänkte jag beskriva lite hur vi firar jul.

Jag är född i Kroatien, men min familj flyttade till Sverige när jag var 5 år (vi flyttade innan det blev krig i forna Jugoslavien pga mina föräldrar blev erbjudna arbete här) och här i Stockholm har vi bott enda sen dess.

Vi är katoliker men är inte så jätte jätte religiösa i min familj men vi håller ändå på dessa traditioner.

Vi firar jul på juldagen, det är då vi äter all julmat. På julafton äter vi ingen kött, ingen fet, ingen ost, inget smör, inga bullar osv utan det är tänkt att man ska "fasta". Fastan innebär att vi får äta fisk och det är precis det vi gör hela dagen, tonfisk eller sardiner till frukost och till lunch/middag brukar min mamma steka fisk i alla dess sorter, hon gör även en fisksoppa, spenat och en rätt vi kallar bakalar (torkad torsk som hon gör i ordning på två sätt, hela huset doftar inte alls gott av detta kan jag tala om och jag vägrar äta det) sedan på kvällen brukar hon göra i ordning något som vi kallar ustipke som liten dessert, riktigt gott och funkar att göra när som egentligen. Nu köper inte vi så mycket julklappar men dem brukar vi öppna på julafton.
Kl 22:00 bär det av på midnattsmässa till den Katolska kyrkan på Medborgarplatsen, mina föräldrar föredrar att gå på den kroatiska då de alltid träffar lite vänner i kyrkan då.

Och så har vi juldagen då vi firar jul. Här samlas familjen och vi spenderar dagen med varandra, vi umgås, ser på film, spelar spel. I min familj äter vi inte riktigt ett traditionellt julbord utan mamma brukar tillaga kalkon, sarma (surkålsdolmar), soppa, hembakat bröd. Vill man gå på mässa igen kan man göra det men det är det ingen av oss som orkar med med tanke på att vi var kvällen innan.

Ska avsluta här så inte detta inlägg blir hur långt som helst :) proceduren är likadan på långfredag inget kött och nästan som på juldagen på påskdagen.

Bokbloggsjerka 19 – 22 december

Denna vecka undrar Annika:  Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Jag har faktiskt inte planerat vad jag ska läsa, brukar inte planera min läsning efter säsong utan jag läser det jag känner mig sugen på för stunden. Så vi får se vad det blir men läsa ska jag såklart :) jag är 2 böcker från att nå mitt mål för detta är att läsa 100 böcker, så det ska jag klara av. 

Julen kommer att spenderas hos mamma och pappa, vi firar jul på juldagen för det är då man firar i Kroatien där vi har vårt ursprung, men vi firar även lite på julafton med kan ju inte missa Kalle Anka :) Ska bli skönt med lite julledigt och få hämta andan ett par dagar. 

Eftersom detta är sista jerkan för i år passar jag på att önska er redan nu en riktigt God Jul och Gott Nytt År.
 

Film: Gone Girl

Och så har jag äntligen sett denna film. Vad jag tyckte om boken kan ni se här.

Titel: Gone Girl 
Utgivningsår: 2014
Längd: 149 min
Skådespelare: Ben Affleck, Rosamund Pike, Neil Patrick Harris 

Genre: Crime | Drama | Mystery | Thriller 

Betyg på IMDb: 8,2
Länk till IMDb

Handling: På Nick och Amy Dunnes femte bröllopsdag anmäler Nick sin fru saknad. Polisens utredning och en massiv mediacirkus drar igång och Nicks bild av ett lyckligt äktenskap blir allt mindre trovärdigt. Det dröjer inte länge innan hans lögner och underliga beteende får alla att ställa sig den obehagliga frågan: har Nick Dunne mördat sin fru?

Kommentarer: Jag tycker att filmen var väldigt trogen boken, jag kände inte att jag saknade något. Tyckte att de följde boken väldigt mycket till punkt och pricka. Med sina 149 minuter kändes det som att inte en enda minut kunde missas. Det har varit väldigt mycket skriverier om att man har ändrar slutet från hur det slutar i boken. Nu läste jag boken i juni månad men kan inte minnas att det skulle ha varit ett annorlunda slut i filmen motsvarande i boken?! Ni som både läst boken och sett filmen kanske kan påminna mig?

Jag gillar hur de skildrar Amy och Nicks relation från det att de träffas till det som kom att bli deras nutid. I vanliga fall är jag inte ett jättestort fan av flaskbacks och återblickar i filmer men här funkar det faktiskt otroligt bra.

Rosamund Pike är helt makalös fantastisk som Amy. Jag träffade henne på mitt jobb när hon var här i Stockholm och gjorde pr för Bondfilmen Die Another Day, hon har inte åldrats någonting alls, ser fortfarande fanatiskt ut. Och så var hon sjukt trevlig när jag träffade henne, otroligt ödmjuk och en av de mest sympatiska kändisar jag träffat genom mitt arbete. Hon passade som Amy otroligt bra och gjorde en makalös gestaltning. Blir inte alls förvånad om hon blir Oscars nominerad för sin insats. En scen som jag reagerade mycket på *markera för att läsa spoiler* var när hon var hemma igen och pratade med poliserna på sjukhuset. Varför duschade hon inte av sig innan hon fick på sig sjukhuskläderna? Varför gjorde hon det när hon kom hem? Man vill väl bli av med den mängd blod hon hade över sig på en gång? *slut på spoiler. 

Och så har vi Ben Affleck som Nick. Jag vet inte i vanlig ordning berörde han mig inte så mycket. Älskar honom i Armagedon och Pearl Harbor men efter det har hans skådespeleri varit si så där tycker jag. Han var helt ok i Gone Girl men kunde inte låta bli att tycka att han mest gick omkring och såg plufsig ut som om att han inte orkade med, kanske har att göra med att han byggde muskler inför den nya Batman filmen?! Kanske ska han hålla sig till att regisera filmer eller sig själv i filmer för när andra regisserar honom verkar det inte riktigt nå ända fram.

Den som däremot var en stor besvikelse är Neil Patrick Harris som jag annars gillar skarpt, älskar hans gestaltning av Barney Stinson i How I met your mother och gillar honom annars. Hans insats är riktigt, riktigt platt i Gone Girl, här pratar vi magplask.

Annars är jag väldigt nöjd med filmen och tyckte den var riktigt bra och kan verkligen rekommendera den.

Lång väg hem av Eva Dolan

Titel: Lång väg hem
Författare: Eva Dolan
Förlag: Modernista - Tusen tack för recension exemplaret
ISBN: 978-91-7499-475-9
Original titel: Long way home
Språk: Svenska
Antal sidor: 416
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: En man bränns till döds i ett trädgårdsskjul i en förort.

Kriminalkommissarie Zigic och kriminalpolis Ferreira kallas in från Peterboroughs hatbrottsenhet för att utreda mordet. Offret identifieras snabbt som illegal arbetsinvandrare, och en man som flera människor mycket väl kan ha velat se död.

En dömd mordbrännare – som också är medlem i en högerextrem rörelse – har nyligen släppts ut ur fängelset. Samtidigt påstår sig vittnen ha sett den döde i slagsmål med en av stadens mest ökända slumhyresvärdar.
 
Zigic och Ferreira vet av erfarenhet hur svårt det kan vara att samarbeta med människor som har starkare skäl än de flesta att misstro polisen. Men när ännu en arbetsinvandrare attackeras börjar spänningarna snabbt att stiga…

 ~Modernista.se~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Eva Dolans debutbok Lång väg hem har hyllats både i England som i Sverige, jag gillade boken men ställer mig inte riktigt till hyllningskören helt och hållet. Det är en bra debut det tycker jag men det är inte full pott för mig. Lång väg hem är den första delen i en serie som ska handla om poliserna Zigic och Ferreira.

Berättelsen är väldigt aktuellt i vårt samhälle, det är inte bara i England som detta med främlingsfientlighet människohandel finns utan även i resten av världen. Författaren har lyckats skildra den fruktansvärda slavliknande förhållanden riktigt bra. Boken är välskriven och emellanåt spännande men jag kunde inte låta bli att tycka att det ibland blev lite långsamt och lite långdraget.  

Huvudpersonerna Zigic och Ferreira är totalt ointressanta och platta som karaktärer.

Jag fick inte riktigt någon kläm på huvudpersonerna Zigic och Ferreira, vet fortfarande inte vad jag tycker om dem, jag tog inte riktigt till mig dem och de berörde mig så mycket.

Jag kunde inte räkna ut vem mördaren var, jag gillade dock storyn tillräckligt för att jag ska vilja fortsätta läsa denna serie.

Betyg: 3 av 5.