Titel: Mannen som sökte sin skugga
Författare: David Lagercrantz
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1307-373-6
Serie: Millenium #5
Språk: Svenska
Antal sidor: 406
Finns hos: Adlibris / Bokus
Läst i december 2017. Ligger lite efter med recensionerna.
***************************************************************************************************************************
Handling: Lisbeth Salander avtjänar ett kortare straff på kvinnofängelset Flodberga och gör allt för att hålla sig undan de interna konflikterna mellan fångarna. Det dröjer inte länge förrän Benito, den informelle ledaren, utmanar henne, särskilt sedan Lisbeth försvarat en ung kvinna från Bangladesh som trakasseras i cellen intill.
Lisbeth får besök av Holger Palmgren som fått tag i dokument som kastar nytt ljus över myndigheternas övergrepp i hennes barndom. Hon ber Mikael Blomqvist om hjälp att göra några efterforskningar. Spåren leder dem till en viss Leo Mannheimer, delägare i Alfred Ögrens Fondkommissionär.
Hur hänger en välartad finanskilles bakgrund ihop med Lisbeths? Och hur ska Lisbeth hantera hoten från Benito och hennes gäng som trappas upp alltmer?
(Goodreads.com)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Jag vet inte jag känner mig splittrad när det kommer till denna bok. Detta är då femte delen i Millenium-serien. Boken håller inte riktigt hela vägen även om jag tycker att själva upplägget och storyn är intressant. Det känns som den aldrig riktigt kommer igång och jag känner mig inte så jätte engagerad.
I Mannen som sökte sin skugga tar Lagercrantz upp om statliga övergrepp och hur det har präglat Lisbeth Salanders liv. Önskar bara att det innehöll mer Lisbeth än en massa förklarande. Jag känner att det inte är samma driv i historien, det är på tok för mycket förklarande istället för action, det upplevde jag även i föregående bok. Det är liksom för mycket återberättande om sådan som vi redan vet. Det hade helt enkelt kunnat bli en mer intressant bok än vad det faktisk är. Den är inte dålig men jag saknar helt enkelt något.
Lagercrantz har en egen stil att skriva, men jag kan inte låta bli att inte jämföra honom med Larsson helt enkelt, och det är kanske inte rättvist. Men så blir det när man tar över en fantastisk trilogi och ska göra den till sin egen antar jag. Jag känner att det nog faktiskt är dags att avsluta denna serie faktiskt.
Betyg: 3 av 5
Böcker jag läst av David Lagercrantz:
Det som inte dödar oss
Jag gör faktiskt också som du, jag jämför med Larsson och det blir aldrig samma. Tyvärr...
SvaraRaderaDet blir ju inte det samma. Och hur mycket man än försöker att inte jämföra med Larsson så går det inte.
Radera