Istvillingar av S.K Tremayne

Titel: Istvillingar
Författare: S.K Tremayne
Förlag: Lind & Co
ISBN: 978-91-7461-490-9
Original titel: The Ice Twins
Språk: Svenska
Antal sidor: 350
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: Lydia och Kirstie är enäggstvillingar, sex är gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga  vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända. Lydia faller från ett balkongräckte och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlande föräldrar Sarah och Angus.

Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen. 

Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare, hon tycks olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam. 

Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie eller är det Lydia bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah, vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog? 
~Goodreads.com~

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Istvillingar blev jag väldigt nyfiken på efter att ha sett den på olika bloggar, många verkade verkligen gilla den. Verkade som en riktigt spännande och bra bok. Den var bra men den levde inte riktigt upp till de förväntningar som jag hade på den.

Hur är det egentligen med tvillingar som är så identiska att inte ens deras egna föräldrar kan skilja dem åt? Förekommer det? Min pappa hade en tvillingbror som dog när han var ca 1 år. De var tydligen så lika att den enda som såg skillnad på dem var min farmor. Jag vet inte det kanske är vanligt när man är så pass liten men jag tänker att ju äldre man blir att man ser någon liten skillnad iallafall. Men jag kanske har fel. Efter ett tag tycker jag att det blir lite tjatigt i den här historien. Historien kommer inte riktigt framåt utan vi står och stampar för att få reda på hur det ligger till. Till en början är det spännande men efter ett tag blir det lite väl tjatigt och jag känner att jag tröttnar lite.

Det är även något med berättarstilen som gör att jag inte riktigt sugs in i historien. Det kan vara Sarahs del i berättelsen. Jag har så svårt för henne och köper inte riktigt hennes historia. Faktiskt så var båda föräldrarna riktigt osympatiska och jag irriterande mig väldigt mycket på dem. Det verkar viktigare att sitta med vänner och dricka vin än att gå upp och trösta sitt barn som vaknat upp från en mardröm då den av dem vars tur det är att gå upp och trösta verkar bli irriterad över att denne måste lämna sitt glas vin för att gå upp.

Bitvis var boken bra. Det är en lagom mysig spökhistoria som flörtar lite med det övernaturliga. Jag blir inte så skrämd även om det är en krypande stämning, det har nog att göra med att jag läst många deckare och thrillers. Fantasiska miljöskildringar.
Självklart försöker jag gissa vad som hände den där dagen. Jag blir osäker och luras flera gånger gissar jag fel.

Betyg: 3 av 5.