Smakbiten är från sidan, 9:
Jag känner igen ett problem när jag ser ett. I samma sekund som jag fick syn på Bobby för första gången, anade jag oråd. Det handlade inte om hur han var klädd. Inte heller om det faktum att han luktade som en gammal cigarettfabrik. Nej, det var blicken som avslöjade honom. Ögonen var som två gamla pistolkulor. Kolsvarta.
- Vad gäller det? sa jag utan att bry mig om att ta ner fötterna från skrivbordet. Jag ska snart stänga för dagen.
- Inte förrän du har pratat med mig, sa mannen och klev in i rummet.
Jag höjde på ögonbrynen.
- Jag hörde inte mig själv säga "Välkommen in", sa jag.
- Märkligt, sa mannen. För det gjorde jag.
Låter spännande, jag har läst en bok av Kristina Ohlsson men inte denna. Tack för smakbiten! :)
SvaraRaderaTack för smakbiten. Den här gillade jag!
SvaraRaderaDenna gillade jag. Mycket :)
SvaraRaderaLotus Blues ligger på nattbordet mitt. Jeg skal lese den så snart jeg kommer ned til den (Det sier litt om antallet bøker på nattbordet mitt :-)) Ha en fin andre advent!
SvaraRaderaTack för smakbiten. Är väldigt sugen på att läsa Kristina Ohlssons böcker.
SvaraRaderaRuggigt bra bok. Ha en fortsatt fin adventssöndag :)
SvaraRaderaEn författare vars böcker jag blir mer o mer nyfiken på genom andras bokbloggande. :) Tack för smakbit!
SvaraRaderatack för smakebiten! visst känner en till liknande problem!
SvaraRaderaFörstår ju beskrivningen, men använder man ens kulor till pistoler nu för tiden?
SvaraRaderaDen har jag i bokhyllan, nu behövs bara tid att läsa den också. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaGillade den här serien väldigt mycket!
SvaraRaderaDet där lät ju som en lovande smakbit.
SvaraRaderaDen här boken är så bra!
SvaraRadera