Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg

Titel: Vi är inte sådana som i slutet får varandra 
Författare: Katarina Sandberg
Förlag: Gilla Böcker
ISBN: 978-91-8663-433-9
Språk: Svenska
Antal sidor: 254
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik.

I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten. 

 ~Goodreads.com~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Jag tyckte att det här är en bra bok, jag blev inte helt golvad som så många andra men jag gillade den ändå. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den, en bok som man vill sträckläsa helt enkelt.  Jag blev helt paff av att läsa att författaren Katarina Sandberg är född år 1992. Hon skriver otroligt bra, hon skriver riktigt fint nästan poetisk, detta är en otroligt välskriven debutroman.

Jag gillade verkligen Cassiopeja. Cassiopejas brev till Christer Fuglesang fattade jag inte riktigt, blev mest irriterad på att läsa det om jag ska vara ärlig och jag såg inte poängen i att hon skrev till honom.
Det är inte svårt att känna igen sig i Cassiopeja och de känslor och tankar som hon går igenom i sin ålder. Författaren lyckas verkligen sätta rätt på de problem och känslor som många i tjugoårsåldern har eller haft.
Jag hade velat läsa och veta mer om Casper med tanke på hur viktigt han är för Cassiopeja, jag tycker inte riktigt att vi fick lära känna honom så värst. Andra karaktären jag verkligen gillade var såklart Agnes, vilken underbar person och vän. Jag undrar också om Beatrice någonsin åkte tillbaka till Paris, om hon försökte på något sätt hitta han med stort h.

Och så humorn då, den underbar och härliga humorn. Jag skrattar till både en och två gånger. Jag kunde inte förutse slutet så det kändes oväntat men samtidigt väntat.

Jag är väldigt nyfiken på vad Katarina Sandberg kommer skriva mer härnäst och jag ser fram emot att läsa det.

Betyg: 4 av 5.