Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Titel: Pojken i randig pyjamas
Författare: John Boyne
Förlag: B/Wahlströms - Tusen tack för recension exemplaret
ISBN: 978-91-3216-356-2 / E-bok
Original titel: The boy in the striped pyjamas
Språk: Svenska
Antal sidor: 135
Finns hos: Adlibris / Bokus 

**********************************************************************************************************************
Handling: "Finns det många andra pojkar där borta?" frågade Bruno.
"Flera hundra", sa Schmuel.
Bruno spärrade upp ögonen. "Flera hundra?" sa han förbluffad.
"Det är verkligen orättvist. Det finns inte någon att leka med på den här sidan om stängslet. Inte en enda."

Nioårige Bruno har precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sin familj. Där finns nästan inget att göra och ingen att leka med. Bruno och hans storasyster vantrivs.
Utanför huset sträcker sig ett taggtrådsstängsel så långt ögat kan nå,
och snart upptäcker Bruno att det finns människor på andra sidan stängslet, som alla bär randiga kläder. Bruno bestämmer sig för att ta reda på mer. Det är så han lär känna den jämnårige pojken Schmuel, och äntligen får någon att leka med. En vänskap som får katastrofala följder.

 ~Goodreads.com~

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer: Jag läste en recension på Goodreads som började med meningen: As Michael Kors once sighted to a clueless designer on Project Runway: Where do I start? 
Ja, jag undrar samma sak. Att skriva en bok som handlar om förintelsen är nog inte det lättaste, även fast det är fiktion som denna bok är (men som lika väl kunde ha hänt). Att ser ner på en bok som handlar om förintelsen får säkert en att framstå som en riktigt idiot. Men det går helt enkelt inte att förneka att jag tycker att denna bok är något förolämpande mot judar och förintelsen. Detta är med 110% inte något som författaren John Boyne medvetet hade för avsikt med denna bok, utan detta är mina reflektioner samt tankar över hur jag upplever denna bok.

Mitt största problem med denna bok är hur himla naiv 9-årige Bruno är. Jag trodde att det skulle bli intressant att läsa ur ett oskyldigt barns perspektiv om förintelsen, men så fel jag hade. Visst barn är barn och de är nog inte medvetna om allt som sker kring dem. Men jag har väldigt svårt att köpa att ett barn vars pappa är en högt uppsatt SS-officerare i Hitlers nazi Tyskland inte har en blekaste aning om vad krig eller en jude är, jag köper det helt enkelt inte. Han envisas med att kalla det Allt Svisch och inte Auschwitz, trots att han blir rättad flera gånger men han slutar inte att kalla det Allt Svisch, han tror att ”Heil Hitler” betyder  ”Hej Hitler”, men kom igen!  Jag har svårt att köpa att de skulle bo så pass nära koncentrationslägret att Bruno kan se dem från sitt fönster och inte tycka att det är något konstigt med att alla har rakade huvuden och går omkring i slitna randiga pyjamaser.  Jag har inte besökt Auschwitz själv men jag kan inte tänka mig att det skulle vara uppbyggd på så sätt att Bruno skulle kunna se det från sitt sovrumsfönster, det stör mig att författaren inte kunde ge platsen större rättvisa.

Visst att jag fick påminna mig själv om att han endast är 9-år men jag har som sagt svårt att förstå att en pojke som växer upp i hans hem inte skulle kunna ha en blekaste aning om vad som sker i omvärlden. Jag tycker helt enkelt att författaren har slarvat med den historiska biten.

Slutet då?! Mot slutet kunde jag lätt lista ut vad som skulle hända, det var inte alls svårt. Givetvis är det ett slut som berör och det är väldigt gripande. Detta är en snabbläst och lättläst bok, det tog mig någon timme att läsa ut den. Men ska man läsa någon bok som handlar om förintelsen så är inte detta en bok som jag skulle rekommendera, tyvärr. Jag tycker inte heller att detta som ska föreställa en barnbok/ungdomsbok hjälper yngre barn att förstå om det fruktansvärda som hände världen. 

Betyg: 2 av 5.